Boka rum

Vandringleder
Den storslagna natur som breder ut sig i denna del av Lappland utgör det omtalade skandinaviska världs- och kulturarvet ”Laponia”, vilket har ett unikt växtliv. Nedan följer olika tips och information på leder och stugor som alla har sin utgångspunkt från Kvikkjokk Fjällstation.

Padjelantaleden - Nordkalottlede
Vill man följa Padjelantaleden under sommartid åker man båt från Kvikkjokk upp längs Tarraälven förbi Kvikkjokks deltaland. Vintertid skidar man på älven. Efter 13 km når man den första stugan på leden, Njunjesstugan, som ligger vackert placerad brant ovanför Tarraälven. Under vänstra brofästet vid Njunjesstugan växer den sällsynta fjällbruden, som är Norges nationalblomma.

Tarrekaise och Gurávágge
6 km från Njunjesstugan ligger Tarrekaisestugan, vilket kan underlätta de första (eller sista) vandringsetapperna. Då de lätt varieras efter ork och tack vare den korta sträckan. På vägen mellan stugorna bör man inte missa att hålla utkik upp i den branta fjällsidan under Rungatjåhkkå. Där kan man se den samiska offerplatsen Passeuksa, vilken även kallas ”den heliga porten”.
 
Vill man vandra västerut mot Sulitelma så följer man ruskmarkeringen (landmärke av stenar) under vintertid. Då går man rätt över isen på Tarraure med sikte på dalgången Gurávágge. Under sommaren får man fortsätta ytterligare 4 km efter Padjelantaleden tills man når bron över älven och kan komma på rätt sida. Då har man också möjlighet att besöka Tarraälvshyddan som ligger precis vid leden.

Vaimokstugan
Avståndet till nästa stuga, Vaimokstugan, är ganska långt, på cirka 22 km. Man måste även ta sig upp dit med 450 meters stigning, men vandringen är väl värd mödan. På vägen dit passerar man bland annat det mäktiga fjället Staika, vilket liknar en reslig vaktpost på dalens södra sida. Så småningom når man också Vaimokstugan som ligger på ungefär 850 meter över havet precis vid Vájmoks norra strand intill den branta backen Vájmokbákte. För den som gillar utförsåkning kan man hitta många frestande sluttningar här under vinterhalvåret.

Från Vaimokstugan kan man göra en mycket fin dagstur fram till Sulitelmaglaciären och dess spektakulära glaciärport. Det är också möjligt att göra en toppbestigning av glaciären om man orkar, men då bör man tänka på att starta tidigt på dagen när det är bra väder. Man kan också gå norrut för att ansluta till Padjelantaleden vid Staddajåkkastugorna från Vaimok- Pieskehaurestugan.  Däremot är den sträckan nästan 30 km så är tältning eller bivackering är att rekommendera. Pieskehaure och Sulitelma är en otroligt fin sjö belägen uppe i bergen med fantastiska omgivningar. Att vandra dit är relativt lätt bortsett från att man måste ta sig upp för 200 höjdmeter för att komma förbi Vájmokbákte på sommaren, på grund av att det inte går att passera mellan branten och sjön som på vintern. Men efter man lyckats ta sig förbi Vájmokbákte så sluttar resten av vandringsleden nedåt, vilket gör det lätt att ta sig fram till Pieskehaure. Sjöv ligger nämligen 250 meter lägre ner än Vaimokstugan.     
 
Padjelantaleden - mot Padjelanta
Om centrala Padjelanta eller Ritsem är målet för färden så fortsätter man från Tarrekaisestugan utan att vika av via bron över älven. Nästa stugplats är då Såmmarlappa som är den sista STF-stugan före parkgränsen till Padjelanta. Den är trivsamt belägen i fjällbjörkskogen alldeles intill Tarraälven. Vid Såmmarlappa finns även möjlighet att ta sig över älven under sommartid med en vajer förankrad båt, som man kan dra sig över till andra sidan med. Detta ger möjlighet att fortsätta vandra över fjället mot Vaimok i omarkerad terräng, vilket är ett trevligt alternativ som möjliggör en mindre rundtur på fjället.
 
Stugorna i Padjelanta
I samband med att man gjorde Padjelanta till nationalpark på 1960-talet skrevs ett avtal mellan staten och Svenska Turistföreningen som kom att resultera i att staten övertog alla kåtor i parken och göra om dem till vandringsstugor med el och gasol. Dessa vandringsstugor kom att kallas "gasolleden" bland fjällvandrare och under de senaste åren har Naturvårdsverket, som nu är huvudman för parken, medverkat till att denna stug-verksamhet blivit till en samisk organisation, Badjelánnda Laponia Turism. Den har bildats på initiativ av medlemmar i samebyar som har sitt renbetesland i Padjelanta. Några av dessa stugor öppnas i slutet på juni men de flesta öppnar i början på juli. De flesta stugor stänger den 13 september, med något undantag. Logiavgiften är 180 kr per dygn. Proviantförsäljning finns i Stáloluokta, men även på ett flertal av de andra stugplatserna där man oftast kan köpa fisk och glödkakor. Under vintern finns minst en stuga öppen per stugplats men då säljs ingen proviant. Under påsk är stugplatserna bemannade.

Stáloluokta
Stáloluokta är Padjelantas centrum och största stugplats.  Stugplatsen utgör även ett av de största samevistena och där finns också en vacker kyrkkåta. Det är också bara i  Stáloluokta  man får landa med helikopter. Under sommaren drivs dock reguljär trafik både till Kvikkjokk och Ritsem. På stugplatsen finns även en mycket uppskattad bastu. Från Stáloluokta kan man också få bli skjutsad med båt till Árasluokta, vilken är känd som "Sveriges vackraste sjö”.

Árasluokta
Leden mellan Árasluokta och Stáloluokta är 12 km lång. Árasluokta är liksom Stáloluokta en viktig plats i nationalparken. Där finns också ett stort sameviste och en kyrkkåta. Den gamla vägriktningen öster om Stuor Dijdder är möjlig att följa, men utsikten över Virihaure ser man bäst om man tar den vägen när det är bra väder.  Det finns även stugor i Árasluokta med totalt 32 bäddar. De är fördelade i är små stugor med 6 - 8 bäddar i vardera.

Tarraluoppal/Darreluoppal
Om man följer leden från Såmmarlapa så vandrar man bort från Padjelanta och in i nästa nationalpark Sarek. Väljer man att gå denna vandringsled är det 13 km till nästa stugplats som heter Tarraluoppa. På vägen dit kan man se gränsen mellan nationalparkerna , vilken är Vássjájåhkå som är tillflöde till sjön Darreluoppal.

Kungsleden från Kvikkjokk
Söderut från Kvikkjokk börjar den del av Kungsleden som är minst trafikerad. Även där finns stugor, men övernattningsmöjligheterna där är en blandning av olika privata logimöjligheter. På sommaren börjar man färden till och från Kvikkjokk med båttransport över sjön Sakkat.
 
Sareks nationalpark
Stugsystemen i Kvikkjokk omger i praktiken Sareks nationalpark. Start- och slutpunkterna ligger är alla är anslutna till en eller flera fjällstationer och stugor. De tre vanligaste utgångspunkterna för fjällvandring är Ritsem i norr, Saltoluokta i nordost och Kvikkjokk i sydost.

Börja och avsluta Sarekturen
Från Ritsem åker man över sjön Akkajaure och  vidare via Akkastugorna, där man viker vanligtvis av från Padjelantaleden efter bron över Sjnjuvtjudisjåhkå.  Man kan också vika av från leden tidigare och gå mellan Sjnjuvtjudis och själva Áhkkámassivet, vilket många fjällvandrare gör.

Från Saltoluokta
Från Saltoluokta kan man ta sig fram direkt mot Sarek via Slugga, och sedan söderut mot bron över Guhkesvákkjåhkå. Man kan även ta sig ner till Sitojaure för att sikta mot den alpina dalgången Pastavagge. Den vägen rekommenderas dock inte att man tar under vinter tid, då den är väldigt smal och har branta fjällsidor. På vintern är denna passage ett eventuellt lavinfarligt område.

Från Kvikkjokk
Från Kvikkjokk följer man vanligen Kungsleden drygt 6 km innan man viker av rakt norrut med sikte på Påreks sameviste och vidare färd norr om Njoatsosvágge eller mot Pårtemassivet.

Genom Rapadalen
Vintertid är det här en bra väg in i Sarek, men sommartid är kalfjället bättre. Både från Saltoluokta och Kvikkjokk är det inte ovanligt att man tar sig ända till Aktse för att följa Rapadalen in i hjärtat av Sarek. Sommartid är en vandring på kalfjället på norra dalsidan att rekommendera dels för utsikten (de fina bilderna över Rapadalen är oftast flygfoton), dels för att bidra till en minskning av markslitaget i den känsliga dalgången. En sådan variant medger också en bestigning av den väldiga Skierffeklippan. Lämplig nedstigning mot dalbotten är på åsen vid renvaktarstugan väster om Lulep Vássjájågåsj.

Andra alternativ
Andra möjliga entréer till parken är från Stáloluokta då man tar sikte på Álggavágge och kanske tänker sig ett besök vid gruvområdet vid Alkavare kapell. Ytterligare ett alternativ är att gå över Suorvadammen och upp på kalfjället för fortsatt färd mot bron över Guhkesvákkjåhkå. Nackdelen med detta vägval är att dammen närmast är att likna vid ett nästan 4 km långt industriområde huvudsakligen bestående av grus och stenkross, kanske inte den mest natursköna inledningen eller avslutningen på en fjälltur.

Bra att veta om Sarek
Att planera för Sarekturer kortare än 7 dagar är orealistiskt. Det är lämpligt att beräkna 1-2 reservdagar per 5 färddagar. Om vädrets makter står vandraren/skidåkaren bi kan dessa extradagar med fördel användas för någon toppbestigning eller helt enkelt en vilodag där man unnar sig att njuta av stunden och landskapet.

Broar och vadning
Även vadning i ganska lugnt vatten kräver koncentration och försiktighet. I Sarek finns bara ett fåtal broar som tillkommit för renskötselns behov. Det betyder att man sommartid får räkna med många vad under sin färd. Man bör också räkna med att jåkkar som normalt hoppas över eller lätt passeras i stövlar eller höga kängor kan stiga rejält. Alltså krävs en beredskap för att alla vad tidvis kan vara mycket svåra eller omöjliga att genomföra. Man måste alltid vara beredd på att vänta eller ta annan väg.

Glaciärer
I Sarek finns många glaciärer. Turer på dessa ska helt undvikas om man inte har erfarenhet av repagsteknik och glaciärvandring. Snöfälten i glaciärkanterna är inte pålitliga eftersom de kan dölja is och djupa sprickor. Marken framför glaciärtungan kan vara mycket vattensjuk och närmast bestå av kvicksand.

Laviner
Branta snörika läsluttningar är potentiellt lavinfarliga. I Sarek är också en del dalgångar så trånga att en lavin kan passera över dalbottnen. Detta förhållande gäller t ex Basstavágge varför vägvalet inför vinterturen bör planeras extra noga.

Hundar
Hundar är inte tillåtna i Sarek med ett undantag, nämligen på den bit av Kungsleden som passerar igenom parkens sydöstra hörn. Förutsättningen är naturligtvis, som alltid, att hunden är kopplad. Inte heller i Padjelanta nationalpark är hundar tillåtna.


Vi önskar er en trevlig vandring!



Storvägen 19, 962 02, Kvikkjokk, info@kvikkjokkfjallstation.se, tel: +46 (0)971 210 22